Jag är hungrig men vågar inte öppna kylen för det luktar äcklig gammal ost. Eira sover. Efter att ha stirrat upp i taket ett tag och återigen konstaterat hur sjukligt understimulerad min hjärna är nuförtiden tänker jag snart lägga mig alldeles stilla på sängen och tålmodigt vänta på vår husmus som brukar hälsa på nattetid. Jag ska sen med min allra vänligaste röst försiktigt börja inleda ett samtal, och sedan, då han vid åsynen av mig skräckslaget kilat ner genom springan (som Eira inte helt lyckats täcka med sitt franska lexikon) tänker jag gråta mig till sömns, eftersom jag aldrig kommer lyckas vinna hans förtroende, vilket är nödvändigt att jag har gjort om ett par veckor då han kommer vara mitt enda sällskap.
Så nu går jag och lägger mig på sängen och väntar. Godnatt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ville bara säga att... hur mycket du än försöker tala med lille husmusen så kommer han inte ta sig tid att ens sniffa tillbaka. Har provat. Så du vet :( fast, det var ju iof en grekisk husmus, och de franska kanske är trevligare?
SvaraRaderahm, du har nog rätt. hans greklandsbuddies ringde nog honom och uppmanade honom att passa sig för såna som oss...
SvaraRadera/j